Utkast: Älskling det ...
Älskling det sårar mig, det sårar mig när jag vet vilken smärta jag orsakat. Det sårar mig när jag ser din blick. Blicken som säger så mycket, det fejkade leendet och de ledsna texterna. Jag kommer aldrig att bli den jag var med dig, den delen av mig tillhör dig och är bortplockad. Men jag vet att man aldrig ska lämna den man älskar för den men gillar, för den man gillar kommer att lämna dig för den han älskar. Och du är någon jag gillar, inte mer. Så enkelt är det. Även om man inte vill inse det just i de goda tillfällerna. Men även den finaste rosen har sina taggar. Eller är det inte så?! Livet kan inte vara en dans på rosor dygnet runt året runt för då skulle man inte uppskatta de goda tillfällerna, det skulle aldrig bli något att minnas. Men den tid med dig...den minns jag så starkt, det var en av höjdpunkterna i mtt liv. Du lärde mig att se genom smutset på glasrutan, du lärde mig att torka av allt det smutsiga och dåliga och du hjälpte mig at även kunna spegla mig i glaset och se fördelarna med mig själv.
Att inse hur mycket man uppskattar en person, det är lätt att göra när man just mist personen. Väldigt enkelt.
Men Kärleken ska väl komma utav sig själv, eller är det inte så?
