Söndag - Seeg dag
Sen har jag en aning panik för min skrivning imorgon :/ Vi har fått ett ämne att ta ut SKOÅR modellen ur det, men vi får bara ha med stödord till lektionen imorgon, och skriva arbetet under tid där. Jag har ju mina störd ord om diskriminering, och vet vad jag ska skriva på ett ungefär. Men det känns ändå fel, det känns som att alla andra har suttit as länge med sitt arbete och jag blev klar med mina nyckelord typ på en kväll. Och jag är ju inte ensam om att tycka detta, vi är många som tycker att detta arbete är ur vrickat. Men vad gör man inte.
Tävling den 18 :D Wuhu, dressyr. Får la se hur det går för mig och Celeste ^^
Puss alla :)<3
Värd att läsa
dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper.
Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern
använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.
Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon
och sade,
'Den är till dig, Mamma.'
Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska
blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt.
Hon sa till sin dotter med harm i rösten.
'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att
det skall vara någonting i paketet?'
Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma,det är inte tomt! Jag blåste
kyssar i den tills den blev full.'
Mamman blev förkrossad.Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och
bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.
En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman
behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.
När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och
tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt
kyssarna däri.
En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med
ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna och Gud. Det
finns inget mer värdefullare än detta.
läs hela detta
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.
'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.
'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....
Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig
... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
Utkast: Älskling det ...
Älskling det sårar mig, det sårar mig när jag vet vilken smärta jag orsakat. Det sårar mig när jag ser din blick. Blicken som säger så mycket, det fejkade leendet och de ledsna texterna. Jag kommer aldrig att bli den jag var med dig, den delen av mig tillhör dig och är bortplockad. Men jag vet att man aldrig ska lämna den man älskar för den men gillar, för den man gillar kommer att lämna dig för den han älskar. Och du är någon jag gillar, inte mer. Så enkelt är det. Även om man inte vill inse det just i de goda tillfällerna. Men även den finaste rosen har sina taggar. Eller är det inte så?! Livet kan inte vara en dans på rosor dygnet runt året runt för då skulle man inte uppskatta de goda tillfällerna, det skulle aldrig bli något att minnas. Men den tid med dig...den minns jag så starkt, det var en av höjdpunkterna i mtt liv. Du lärde mig att se genom smutset på glasrutan, du lärde mig att torka av allt det smutsiga och dåliga och du hjälpte mig at även kunna spegla mig i glaset och se fördelarna med mig själv.
Att inse hur mycket man uppskattar en person, det är lätt att göra när man just mist personen. Väldigt enkelt.
Men Kärleken ska väl komma utav sig själv, eller är det inte så?